Dansa är livet!

Sitter här hemma en onsdagkväll och kollar på amerikanska "so you think you can dance" och vill bara hoppa in i tv:n och vara med! Dansa är fan livet! Jag ska nog vara jävligt tacksam för det jobb jag har, jag får verkligen hålla på med en av de saker jag älskar mest i livet! Nästa vecka bär det ju som sagt iväg till Stockholm och få dansa för dom superduktiga dansarna i Bounce! Ska bli sån extremt häftig upplevelse! Jag ska verkligen försöka ta vara på den tiden och verkligen ta till mig så mycket som möjligt! Är lite synd att dom inte har kurser i modern dans också. Jag gillar flytet och dom mjuka rörelserna i den dansen... Finns ju olika sorter av modern dans också, så jag menar inte den konstiga moderna dansen där dom bara flummar runt till konstig musik. Utan den med många pirutter, höga lyft, rullande på golv mm. Kanske svårt för någon utomstående att förstå men iaf... Det är himla roligt iaf! =)

Nej nu är reklamen slut... Så jag måste fortsätta titta!

Sov gott!

Helgen...

Skankaloss helgen har nått sitt slut. Söndagen börjar även den nå sitt slut. För att summera helgen lite kort så var den så här: Torsdagen bjöd på soft musik och lugn stämmning i parken. Det var endast jag och bror som tog sällskap den kvällen. Eftersom det är som en "förfest" på torsdagen så slutade kvällen ganska tidigt. Fredagen hade vi lite förfest här hemma hos mig, jag, Anna, Marit och bror. Marits kille Adam var förbi en sväng även han. Kvällen blev relativt lugn för oss alla antar jag. Kvällen slutade även där i lagom tid, men senare än torsdagen. Lördagen däremot blev det Annas och mina planer som skulle införlivas. För typ två veckor sen kom Anna på den briljanta idén att vi skulle festa lite på lördagen. För de som inte känner oss så väl så är vi två av dom som mest är nyktra. Jag själv har inte varit riktigt full på fyra år!!! Men det var inget jag siktade på till den här kvällen heller. Bli så där lagomt susig i huvve och bli lite fnittrig förhoppningsvis. Så Adam var snäll och satte fart på mixern och gjorde underbara strawberry daquiries (hur det nu stavas... ) Lite farligt kändes det dock, eftersom dom var så goda. Men det goda förnuftet tog över så jag tog det lugnt! "Fyllan" i övrigt är inget att snacka om, vi hade roligt och det susade lite. Mer än så kan jag inte säga... Vi hade byggt upp värsta ångesten för den här kvällen redan innan... Vi har båda en tendens att bli ganska dåliga oavsett mängd... Men vi klarade oss båda två, så vi sov lugnt den natten och vaknade utan skallebank och besök på toan! =)

Idag har jag varit ute på mojesjön i en eka och bara njutit av solen. På tisdag blir det nog ännu en tripp för mig och Anna med ekan! Fy fan va härligt det var! (Dyker upp kort sen, som visar hur mysigt det var! Även kort från Skanka kommer... ligger i Annas kamera för tillfället! ) Efter det stack jag iväg till Kupolen och införskaffade mig en ny mobil. Efter mycket om och men har jag iaf skaffat mig en ny samsung som är framtagen tillsammans med Adidas. Så med det menas ännu en träningsmobil! Medkommer pulsbälte och en liten grej som man fäster på skon som räknar stegen! Så nu jävlar ska det bli träning av! =) Ska bli kul att se vad för puls man har när jag dansar!

Blev lite besviken också på mobilen när jag åkte hem. Ivrig som man är så vill man ju stoppa i simkorten och börja använda mobilen på en gång... Men det enda som hände var att jag fick upp en text som säger "begränsad tjänst", vilket jag i slutändan fick reda på att mitt simkort är för gammalt för mobilen! Ytterligare en sak som gjorde mig lite besviken var att jag inte kunde hitta på vart man kunde välja olika ringsignaler för olika kontakter... Men nu när klockan är tolv, har jag lyckats! Lade man in egen musik och bilder så kunde man koppla det till enstaka kontakter! Överlycklig blev jag, för det är nått jag tycker är roligt. Omväxling förnöjer! Eller hur! Så nu är det bara att vänta på att jag ska få ett nytt simkort innan jag kan börja använda mobilen till fullo!

Nej nu lär jag hoppa i säng... Men som sagt... kommer ännu ett inlägg med lite bilder!

God natt!!!

Skankaloss!

Ja då är det dags för Gagnefs största händelse under året, Gagnefsfestivalen Skankaloss! Har verkligen sett fram emot att få göra nått kul och det är framförallt kul att det händer nått roligt i Gagnef! Och i parken! Det är så himla mysigt att gå omkring i parken och snacka en jävla massa skit med folk, både kända och okända! Jag och Anna har lite planer inför helgen, men det återkommer jag faktiskt till efter helgen! ;) Men det blir iaf jag, brorsan och Anna som ska hänga. Sen blire nog mer människor som tittar förbi hemma hos mig innan festen börjar! Nästa helg sen är det Ängsholsröjet, nästa partaj på parken. Och då är det bara gangsingar! Så två helger på raken blir skoj här hemma. På söndagen efter den festen sticker jag iväg till Stockholm och ska dansa järnet en vecka! Ser sååååå fram emot det också. Så det känns som att det bara är roliga saker som händer så här på slutet av sommaren innan jobbet kör igång igen!

Något mer tråkigt är att jag fick mindre pengar i lön än va jag trott att jag skulle få, så mina planer om inhandling av kläder gick liksom i stöpet... Men jag ska unna mig dom kläder jag lagt undan, som jag ska köpa imorrn när första lönen kommer! För dom kläderna har jag verkligen sett framemot! Nya springskor skulle jag verkligen behöva också, men jag tror att dom gamla utslitna får räcka en månad till... sorgligt nog... Men va gör man när ekonomin tryter?

Ska även passa på att tacka underbara Jonna som ställde upp och bodde här inatt med Pontii så han fick sällskap och rastning när jag var borta och jobbade dygn. Verkligen uppskattat! Det är tur man har sina vänner, hur skulle det annars gå? Mina föräldrar ställer annars upp förjämnan och tar hand om Pontii när jag jobbar (dom är i Danmark nu på semester), och farfar brukar ta han när det blir fler dagar på raken. Även min kära kompis Sussi är duktig på att ställa upp om det går! Så TACK allihopa för att ni gör det möjligt för mig att ha hund!

Nej nu blire o softa ett tag, vänta på att bror kommer hem från stockholm och sen sticker vi till parken en sväng! Kanske ses där!

Bye bye!

Många stunder i livet...

Alla som känner mig någorlunda bra, vet hur mycket jag älskar min hund. Att mycket av mitt liv cirkulerar runt hans välmående. Det finns ingenting som jag inte skulle göra för han. Han är mitt liv.... mer eller mindre. Visst tillåter jag mig göra saker, mitt liv styrs inte av han. Men som min huvudskrift till det här inlägget säger, många stunder i mitt liv är jag så jävla glad att jag har han. Varje gång jag är ledsen och deprimerad finns han alltid där för mig, och kommer förhoppningsvis älska mig lika mycket som jag älskar han tills han inte finns någe mer... Något jag inte ens vill tänka på att det kommer att hända! Han är verkligen en av mina bästa vänner... Han kommer inte med tomma ord som inte betyder något, han lovar inte saker som han inte kan hålla och han sårar mig aldrig med flit. Jag vet att det kan låta sjukt, men jag fattar inte hur en hund kan komma och betyda så mycket för en! Ända sen jag var liten har jag önskat mig en alldeles egen hund... inte bara gå ut med grannens hund, även fast dom har varit som mina, men dom bodde ju aldrig med mig. Och nu när jag har en, gör jag allt för att han ska trivas. Och detta beror nog också på att han är omplacerad, så jag märker många gånger att han är lite ängslig för att bli lämnad igen... Och det kan man förstå! Han hade det bra hos förra ägarna, så dom har aboslut inte behandlat han illa, men dom hade inte tid för han . Men trots detta vill han ju ändå ha en trygghet och inte hatta runt... Och DET försöker jag ge han, och så får man lika mycket tillbaka. En trofast vän livet ut helt enkelt! Jag lägger in en dikt om människans bästa vän här under som stämmer så himla bra in!

"En kall nos. Ett par fuktiga runda ögon. En varm blick. En tass som lyfts och ett huvud som läggs på sned. Öron som försöker uppfatta och förstå....Din Hund

Han bad inte att få komma till Dig. Han bara kom för att Du vill ha honom. Han kom till Dig för att ge Dig vänskap då andra sviker, sympati då andra är emot Dig. Trofasthet då andra baktalar Dig.

Han kom för att ge Dig kärlek, då du känner dig utlämnad, sällskap då Du är ensam.
Han gör Dig på gott humör då Du är ledsen, tar emot Dig med glädjetjut, då Du äntligen kommer hem.

Han är någon som behöver Dig, någon att smeka, leka med, och ha roligt tillsammans med. Han är beroende av Din omtanke och Din kärlek. Han protesterar inte då Du missförstår honom. Han är utlämnad till Dig på gott och ont.

Han ger Dig sköna avkopplande promemader. Han ger Dig sällskap .Han ger dig kärlek och glädje. Han vaktar och skyddar Dig. Han varnar om främmande kommer. Han överger Dig inte så länge han lever. Han ger Dig trygghet.
Vad ger Du?"

Går det att sägas på ett bättre sätt? Detta inlägg är verkligen en hyllning till min kära sambo som det inte går att beskrivas i ord vad bra han får mig att må!

Älskar dig älskade Pontii!

Kärlek...

Nej jag har inte gått och kärat ner mig! Inte på långa vägar! Men igår hade jag lite svårt att somna när jag gick och lade mig... (kan bero på att jag och Anna tog oss en "powernap" på två timmar igår...) ... så jag började tänka på det här med kärlek. En kompis till mig började diskutera ämnet om det är meningen att man ska leva resten av sitt liv med en person? En bekant till min kompis påpekade att en människa inte är skapt för att hänge sitt liv till bara en person under en levnadstid. Så det fick mig verkligen att fundera. Jag är av den tron att det verkligen är så, att den man träffar ska man leva resten av sitt liv med. Att det inte alltid blir så, går ju inte att förhindra. För man ska ju inte leva i ett dåligt förhållande för att "det ska vara så". Om ni förstår vad jag menar...

När jag kom inte på det ämnet i mina tankar började tankarna spinna ännu mer kring ämnet. Jag låg och funderade på alla relationer runt omkring mig, hur deras relationer fungerar och inte fungerar. Vissa av mina kompisar håller ihop med sina kärlekar, medan andra bryter upp efter bara korta relationer och andra efter längre. Vad är det som får relationer att upphöra? Vad är det som gör att kärleken tar slut. Har ju själv haft relationer, men har aldrig kunnat svara på varför jag eller han tagit steget att göra slut, och varför kärleken dog... Jag ser även hur många förändras i vissa relationer med vissa människor. Man ser ju hur kärleken faktiskt kan ändra på folk. I vissa relationer är det antingen den ena eller den andra som blir nertryckt och styrd, medan i andra är det ömsesidig respekt. Man har sin frihet, och den andra lägger inte ner så mycke energi på att ändra sin partner. Vilket jag tycker är det viktigaste, och nått som jag vill uppleva i min/mina (med betoning på min) framtida relation/relationer. Då är nästa fråga... varför låter man sig själv styras av en annan person? Hur kan man låta det gå så långt att man någonstans på vägen glömmer bort vem man själv är? Svaret är ju faktist kärleken! Kärleken gör ju en faktiskt blind, och man ser inte det alla andra sett för längesen. Det ligger oftast en dimridå framför en, och det enda som tar sig igenom är solen... Och man gör ju nästan allt för att få en glimt av solen lite då och då. Så då kanske man väljer att inte se dimman runtomkring... Så kärleken har en positiv och negativ sida. Den positiva är ner man blir upplyft och lycklig, den negativa när man blir nertryckt och olycklig, men att man tror att det ska vara så, för att man ser glimtar av det positiva lite då och då.... Hm... nu blev jag lite djup kanske.

Jag, precis som alla andra strävar ju efter att få den där underbara kärleken och att det ska vara förevigt. Men gör det verkligen det? Hitills har jag inte fått uppleva förevigt. Och när jag ser alla kraschade förhållanden som går åt pipan för den ena eller andra orsaken, så tappar man lite hoppet... Eller kanske inte, det betyder ju inte att det måste bli så för mig. Men det jag vill komma fram till är att jag hoppas kärleken fortsätter vara något människan strävar efter och det inte är något lättvindigt man tar för givet. Och att fler personer slutar trampa på dom man anses vara kär i. För är det verkligen kärlek om man bara trycker ner en person mer och mer tills det inte finns något kvar av den personen? Ja, det var väl det jag hade att säga... Kommer inte ihåg allt jag låg och funderade på igår, tänkte jag skulle skriva upp stödord på ett papper, men jag orkade inte.

Men jag avslutar här iaf, i väntan på kärleken! =) Och med tankarna att jag ska göra lite nytta och städa ur min garderob... =)

Love to u all!

Lite bilder...

Nu äntligen har jag fått över lite kort från mobilen till datorn! Får man krångla lite så går det till slut! Är iaf hemma i Gagnef igen. Var hur kul som helst att få träffa min lilla älskling igen. Pappa och Henrik stod på perrongen med han när vi gick av tåget! Bättre välkomnande kan man nog inte få! Har ju haft en supervecka med Julia, men nu är det skönt att sitta hemma och bara ta det lugnt igen! Men nu blir det lite bilder från veckan i Göteborg och lite andra bilder!

Så där ja! Fan vilken tid det tar att lägga in bilder och filmer! En film blev ju på sniskan som ni kanske märkt... men men... orka lägga ner energi på det... Ni får helt enkelt vicka på huvudet! =)

Tack och adjö!

Göteborg, Dag 4

Åter hemma i hemmets trygga vrå! Dagen har verkligen gått i ett! Vi gick upp halv nio för att sticka iväg till Liseberg halv tio. Vi trodde att det öppnade klockan tio, men ack så fel man kan ha! Dom öppnade så klart elva så vi ganska ordagrant bankade på porten... Vi och ca 100 personer till! Undrar bara hur den mänskliga hjärnan fungerar ibland... Folk ställde sig alltså i kö redan vid tio för att först få komma in! Va fan tror dom? Att attraktionerna ska försvinna eller att dom inte ska få komma in? Hur många tar Liseberg egentligen in? Det strömmade ju till folk hela dagen!

Men iaf, vi kom in och satte genast igång med att ta de attraktioner som vi visste att det skulle bli lång kö senare. B la Balder, Kanonen och Fritt fall. Blev ett par åtskilliga fler åkturer på andra karuseller, men det var Balder och Kanonen som prioriterades ännu en gång. Den längsta kön som vi fick stå var faktiskt 30 minuter till Balder. Vilket känns som relativt kort tid jämfört med vad jag varit med om förut! Det som var roligt idag, var att jag och Fredrik är lika lyriska över karsueller som går fort! Så vi gick med ett leende på läpparna hela dagen! Julia var nöjd efter halva dagen ungefär så hon softade på en bänk och solade lite.... och tog en tupplur... Hon såg så söt ut där hon låg på bänken med Fredriks tröja som kudde och väskan intryckt mot höften så att ingen skulle ha en chans att sno den... Men hon hade tydligen missat pengarna som stack upp ur fickan... hihi...

Vid fyra gav vi upp och stack hemmåt. Väl hemma tog vi en liten powernap innan dansklasserna började igen. Kan säga att det var jävligt tungt att dansa idag... Efter en hel dag på Liseberg är man inte så stöddig! Men det blev skitkul! Som vanligt! =) Kände konstigt nog att det gick mycke bättre idag än i tisdags... så det är ju framsteg!

Efter dansklasserna blev det full rulle till avenyn och träffa grabbarna på Hardrock Café. Måste säga att det var fan det godaste mat jag ätit ute på länge! Jag och Julia bara njöt! Men efter en dag som denna.... pizza buffé till lunch, popcorn till mellanmål, äpple till middag, 2 timmar dans och sedan mat vid nio var inget min mage pallade med. Där var det nog! Men med magknip tog vi oss till en kareokebar och hade skittrevligt! Julia, Fredrik och Daniel skulle sjunga, men det var så lång kö, och vi började bli trötta, så det uteblev synd nog. För alla tre är verkligen jätteduktiga på att sjunga! Jag däremot tvärvägrade att ens tänka tanken! Jag sjunger inte för någon, och definitivt inte på en bar i Göteborg på Avenyn! Men iaf... nu är vi hemma och hemresan påbörjas imorgon klockan tolv. Så imorrn är det bara packa och se slutet på fyra helt underbara dagar! Har verkligen haft jättetrevligt och fått ut jättemycket av att vara här!

Så god natt gott folk, imorrn är jag hemma i Gagnef igen! =)