Tänk om...

Ibland blir jag och fundera på hur livet kan ha sett annorlunda ut om man gjort andra val. Tror jag skrivit om detta förut men jag återgår till ämnet igen då det är lite aktuellt för tillfället.

I gymnasiet hade jag ett tillfälle där jag kunde ha gjort ett val som jag faktiskt tror så här i efterhand hade gjort att mitt liv sett lite annorlunda ut. Eftersom jag inte är så där superpersonlig i bloggen så blir det lite kryptiskt. Men i gymnasiet var man ung och levde i nuet och såg ofta inte möjligheter även fast dom stod mitt framför en. Man var blind helt enkelt.

Och så här i vuxenlivet kastas vindarna kors och tvärs och livet går upp och ner och man vet inte riktigt vilken fot man ska stå på. Vilka val ska man göra härnäst inför framtiden? Hur kommer det att påverka mitt liv framöver? Är det någon egentligen som har dom "rätta" svaren, och hur vet man att det är rätt? Finns så många vägar att gå, så jag blir alldeles snurrig. Tänker bara påpeka innan ni drar förhastade slutsatser att jag inte har tänkt säga upp mig på jobbet. Trivs jättebra med det. Utan det är allt annat övrigt.

Har ju även ett tomrum att fylla i mitt liv, och vem kommer fylla det? Den bästa av dom alla hoppas jag! Vad annars?

Nej nu lär jag göra mig iordning för jobb resten av kvällen! Ja snurrigt inlägg, men men. Så är det i mitt huvud just nu och då blir även bloggen lite snurrig! =)

Hojt! =)

Funky 3 år!

Idag fyller min lilla prinsessa hela 3 år! Som alltid är det helt sjukt va tiden går fort! Tänk att det nästan gått tre år sen jag hämtade hem henne från Danmark! Och vi kunde ju inte förbereda firandet bättre genom ett nollat lopp och pinne! Allt kanske faller på plats nu, vem vet? Har planerat in lite tävlingar i vår, sommar och höst. Sen får vi se vilken klass jag kommer att vara i. Återstår att se! =)

Men en stooooor puss till den bästa BC:n i världen på hennes födelsedag!!! Har inte ångrat en sekund att jag köpte henne! =)

Trevlig helg!

Nollat lopp och pinne! =)

"En dag händer det..." Jo tjena har jag tänkt länge nu... Kanske inte så bra, men efter alla diskningar som man gått igenom nu så kändes det långt borta innan man skulle få uppleva ett nollat lopp, samt få lämna in tävlingsboken och få den undertecknad att man fått en pinne! Ett steg närmare en uppflyttning till nästa klass! Men IDAG hände DET! Helt otroligt!

Det började med att vi körde agilityloppet, vilket inte alls gick så bra. Allt jag hade planerat att göra gick helt åt fanders! Efter att träningen förra söndagen gick kanon så kände jag mig ganska hoppfull ändå. Men agilityklassen tog mig tillbaka till verkligenheten. Så inför hoppklassen så peppa jag mig själv och tänkte ändå att hoppklassen brukar gå bättre än agilityklassen!

I starten ville Funky inte alls vänta så jag fick gå tillbaka och sätta ner henne igen. Men då vågade jag inte gå för långt ifrån henne så jag startade ganska snabbt och sprang med henne. Sen gjorde jag som jag tänkt innan. Se till att springa och hålla högt tempo samt hålla ut armen så hon vet vart hon ska hoppa. Tog slalomen klockrent och sen flöt det bara på. Tre sista hindrena var två tunnlar och sen ett hopphinder. Näst sista tunneln hann jag ändå tänka att "fan jag kan nolla det här loppet!" Men fick ändå samla mig så att jag höll i henne hela vägen ut.

När vi passerat sista hindret och jag insåg att vi nollat så skrek jag verkligen rakt ut! Mitt första nollade lopp!!! En helt sjukt underbar känsla! Tror inte Funky fatta riktigt varför jag var så glad och uppspelt! Var väl som vilket lopp som helst tyckte hon! Men icke! Det blev en åttonde plats och en pinne i boken! Detta kommer jag leva på länge nu. Plus att det verkligen gav mig blodad tand och nytändning. Nu vet jag att det är möjligt för oss att ta oss igenom nollade, och vi ska göra det fler gånger! Räkna med oss! Här ska tävlas i vår och sommar! =)

Hoppklass 1 Rättvik 120318

Ja just ja! Har ju blivit godkänd Freestyleinstruktör också! Så få se när jag drar igång med kurser då! =)

Hoj hoj!

Träningsmotivationen = noll...

Tror att det var innan nyår som jag kände riktig träningslust senast... Inte bra! Vet inte vad som hänt. Jag som annars älskar att träna. Men nu i över 2 månader har jag inte alls känt för att träna.

Men idag tog jag tag i löpningen. Begav mig ut i vårens mest blåsiga dag... Kanske inte en toppendag att försöka hitta motivationen på... Men jag tog mig runt min 6 km runda, i motvind och håll efter 3 km. Men jag tog mig igenom som sagt. Men tiden ska jag inte ens prata om... Katastrof... Om jag jämför mig med med förra våren så är det riktigt illa, men det är väl bara att jobba på så borde jag vara tillbaka igen snart...

Gå på pass på gymmet ska jag också hitta motivation till. Jag har saknat det, men som sagt lusten har inte funnits där... Av nån anledning har soffan varit mer lockande... INTE likt mig!

Så nu är det bara att ta sig i kragen och börja jobba igen! Ska springa tjejruset med Elin i maj, så jag lär lägga på ett kol om jag ska få nån bra tid som jag kan känna mig nöjd med!

Hej hopp! =)

Solen!

Idag blev det en lång promenad i solen med bästa Anna! Vi tog en tur till Djura och svängde av mot Västerfors. Där tog vi en liten fruktpaus och njöt av solen lite. Fortsatte vidare till Nordbäck och avslutade promenaden vid sloggboden vid flottbron! Det intogs macka och varm choklad, precis som det ska vara när man är ute på utflykt! Vet inte hur länge vi satt vid sloggboden egentligen. Men vi var ute mellan 10.30 och 15.00. Lena kom också förbi och njöt av solen med oss! Blev verkligen en toppendag! Funky tackade och avslutade dagen med att rulla sig i nån slags skit. Så hon fick hoppa in i duschen när vi kom hem. Så nu luktar hon jordgubb! Mycke bättre för min näsa, men hon tycker hon att hon luktar illa nu! Ha ha!

Imorgon ska jag faktiskt försöka få nått gjort. I tisdags fick jag iaf undan lite tvätt och städade lilla rummet som har fungerat som ett förrådsrum sen jag gjorde om vardagsrummet. Känner att jag har lite mer att rensa med... få se om orken infinner sig! Sen återstår bara två dagar av lovet! Shit va fort det går! Men det är bara fem veckor däremellan sen är det lov igen! Sen är det bara en härlig månad kvar tills man slutar! Nice!

Lite bilder från idag!

Operationen!

Nu har jag fått tillbaka mycket av min syn så jag tänkte jag kunde redogöra för min vecka här! =) Läs på egen risk! Ha ha!

Dag 1

Kom till kliniken ca en kvart innan utsatt tid. Fick fylla i lite papper, fick en genomgång av alla droppar och värktabletter som jag skulle användas och intas under den kommande veckan. Samt vad jag hade att förvänta mig.

Strax efter 13.00 kom kirurgen och kollade mina ögon och pratade lite allmänt om operationen. Sen fråga han bara om jag var redo! Hm.... skulle man någonsin bli redo för det? Jag var ju skitnervös! Men men, ingen återvändo! Så jag fick träffa en sjuksköterska som gjorde rent runt ögonen och sen fick jag gå in och lägga mig på britsen. Det droppades i bedövningsdroppar i båda ögonen sen tejpa dom för vänster öga. Höger fick börja. Lite mer droppar med bedövning. (Tack gode gud...) Sen började han skrapa bort ytskiktet på hornhinnan. Himla skumt att se att han drar nått på ögat utan att känna. Men jag vill nog egentligen inte veta hur det såg ut eller hur det skulle ha känts utan bedövning...

Sen körde han in mig under den stora maskinen. Där såg jag först en lite grön lampa som jag skulle titta på. Det kom en lite puff med luft och sen blev det bara rött. Han hade satt en liten hållar innanför ögonlocken som höll ögonlocken uppe. Sen började han lasra. Kändes verkligen ingenting! Luktade lite bränt.... Men eftersom det inte kändes nått så berörde det inte mig så mycket. Det avslutades sen med att spola ögonen med vatten tror jag. Sen var det dags för vänster. 13.30 var allt klart! Gick så himla fort! Redan när jag reste mig upp såg jag "bra", lite "svajjigt" men ganska klart ändå. Hade inte ont alls... Jätteskumt! Fick ta två citodon och sen bar det iväg hem! Bror skjutsade hem mig!

I 2-3 timmar kändes ögonen ok, kunde kolla på telefon och dator utan problem och ljuset var inte så farligt. Tänkte lite dumt att det här var ju inte så farligt! =) Men sen.... vänster öga började svida och ömma lite först, sen kom höger efter. Sen spenderade jag resten av kvällen liggandes i soffan och blunda. Det värkte som bara den! Hade fött bedövningsdroppar med mig hem så dom användes flititgt, och efter två citodon så avtog smärtan och jag däckade i soffan. Vaknade vid halv tio, åt lite lätt, tog ett sömnpillar, lite mer bedövningsdroppar och sen raka vägen i säng.

Dag 2

Natten har gått ganska bra. Fått vara uppe några gånger och fått ha i droppar så jag skulle kunna sova, samt återfuktande droppar. Men annars hade det gått ok. Tisdagen spenderades i soffan. Kunde se ganska bra men det värkte lite fortfarande. Så bedövningsdroppar och värktabletter räddade min dag. Men jag blev ganska förvånad att det inte var värre än det var. Hade ju förväntat mig ont i flera dagar och totalt mörker! Men så verkade det inte vara för mig just då iaf... Men....

Dag 3

Natten var ett helvete! Fick skyddslinser vid operationen som skulle skydda mot infektioner. Och under kvällen/natten började dom skava som bara den. Så typ var tredje timme var jag upp och droppade i bedövningsdroppar och återfuktningsdroppar. Var väldigt irriterande, hade väldigt svårt att sova riktigt då det skavde ganska rejält.

Skulle på återbesök på morgonen och ta ur linserna så jag längtade som bara den på att få ta ur dom. Skulle bli såååå skönt! Mamma kom och hämtade mig och släppte av mig där. Men när optikern skulle ta ur dom så krånglade höger lins, den satt lite hårt. Så när han fick ur den så fick jag ont som f******n! Kunde vara så att lite av det lösa ytskiktet följde med och skapade irritation. Hanna en kompis kom och hämtade mig och jag ville bara hem. Det gjorde så sablarns ont och jag såg bara dimma! Kändes som att jag haden knivspets rakt in i ögat. Fick hjälp in och få i lite återfuktningsdroppar. Bedövningsdropparna var det stopp med synd nog...

Så halva onsdagen låg jag i i mitt mörka sovrum och bara grät. Gick inte så bra att sova. Så fort jag försökte öppna ögonen så skavde det och gjorde ont. Som grus under ögonlocken! Jonna en kompis kom på kvällen och skulle sova över, så hon hjälpte mig med lite saker som behövdes göras. Men till kvällen kändes det lite bättre iaf!

Dag 4

Torsdagen fortsatte i samma linje. Grus i ögonen och suddig syn. Men det gjorde inte lika ont. Men just det där skavande höll på att göra mig tokig! Så jag ringde kliniken så jag fick andra droppar. Mer som en gel som höll lite längre. Så när jag fick den så kändes genast lite "mjukare" bakom ögonlocken. Så på torsdagen blev det bättre och bättre!

Dag 5

På fredagen kändes det mycket bättre! Då kändes det verkligen som att det började ljusna! Började se bättre och bättre och det gjorde inte ont längre! Ögonen kändes bara trötta och torra.

Dag 6-8

Synen har bara blivit bättre och bättre. Det konstiga är att jag såg bättre på längre håll än på nära, vilket var tvärtom innan operationen. Så jag kunde börja titta på tv och se texten mm. Men att läsa facebook på telen eller datorn var lite svårare. Det gick men det var svårt. Man fick koncentrera sig rejält. Men för varje dag nu så märker jag skillnad. Idag är det typ första gången som jag orkar sitta vid datorn och skriva en längre stund, för nu ser jag helt ok. Kan ju bli bättre men jag får ha tålamod. Det kommer! Men synen är absolut inget problem nu. Hade dock lite problem imorse när jag var ute och gick. Hade solbrillor men ljuset gjorde att jag fick kisa hela vägen runt. Var riktigt jobbigt. Så ljuset kommer nog vara ett problem ett tag, men som sagt, något man får leva med. För när jag väl gott igenom hela proceduren så kommer jag förhoppningsvis ha perfekt syn! =) Och det är inte illa!

Vart det värt det?

Ja det kan jag ju svara på om ca 3 månader då synen ska ha stabiliserat sig helt och hållet. Men redan nu tycker jag absolut det! I onsdags? Nja... då ville jag bara att nån skulle skjuta mig hängandes! Det var pest och pina. Men nu när jag inte har ont längre så ångrar jag det inte! Men jag håller ju tummarna att jag blir nöjd med synen så jag slipper göra det igen! För då skulle jag nog tänka både en och två gånger extra innan jag gör det!

Så det var min upplevelse av detta, och det kan skilja sig åt som bara den för olika personer. Så för att jag hade det så här, behöver inte betyda att det skulle vara så för nån annan. Vi upplever ju smärta på olika sätt.

Nej nu ska jag lägga mig och forstätta lyssna på min bok. Kan inte riktigt läsa bok än, så då får man lyssna istället!

Ha en bra dag! =)

Imorrn smäller det!

Nu är dagen D här! Shit asså, va tiden går fort! Kändes som att det var jätte långt kvar till den 20 februari när jag bokade tiden. Få se om jag får sova nått inatt, eller jag ligger och vrider och vänder mig och tänker på alla möjliga konstiga scenarior som kan hända! Jag är nog mest orolig för smärtan faktiskt! Men det löser sig. När det väl är över så är ju faktiskt det värsta över!

Ska ta tåget in imorrn för första gången med Pontii. Mamma tar Funky på en gång på morgonen. Pontii ska få vara med farfar under eftermiddagen tills pappa slutar. Sen får vi se under veckan hur ögonen känns. Om det jag är ljuskänslig hela veckan så blir båda hundarna i Leksand. En hos Elin och en hos Anna. Jag har ju ingen aning om hur det kommer att kännas så det är ju svårt att svara på!

Skulle ha åkt och tränat lite idag också med hundarna men jag valde att stanna hemma. Funky har varit lite kass i magen i natt. Lite hård och spytt. Så jag vilade doggsen idag. Hon har varit ganska seg och har inte velat ätit, och då känns det fel att åka och köra henne på en agilitybana. Så nu ligger vi i soffan alla tre och har det mys. Och mer mys blir det!

Nu kommer jag ju vara lite avskärmad från internet, tv och sms i några dagar, så vill ni mig nått så ring. Svara på sms kan vara svårt dom första två dagarna, sen får vi se!

Nu blir dessa ett minne blott!

Tach och hej!