Uppdatering

Alltså jag är ju helt värdelös nu för tiden på att uppdatera bloggen! Men oftast jag har jag inget intressant att skriva faktiskt. Tiden bara rinner iväg nu och snart, om en månad, är det dags för dansuppvisning. Sen lugnar saker och ting ner sig lite. Ska bli så himla skönt att få andas lite. 

Har äntligen fått börja träna agility utomhus nu. Är så himla skönt att kunna åka dit när man vill och inte behöva passa en särskild dag och tid. Var där i söndags att tränade med Natta och Annelie. Det gick jättebra. Dom har nybörjarhundar och dom såg att ut att gilla det skarpt! Tror att Annelie och Natta fick lite blodad tand! =) När vi var där och träna så lyckades Funky ta sig ur buren och över på Pontiis sida i bilen. Så på måndag morgon upptäckte jag det här...

Så nu är det bara att ringa och beställa ännu ett nytt bälte... Hon kostar den där lilla damen! Men jag kommer aldrig mer slarva med att stänga igen buren när jag tränar agility kan jag lova! För nu köper jag inga fler bilbälten, får vara slut på det! 

Var ute och sprang igår för första gången på ett år ungefär! Trodde jag skulle få stanna efter halva och spy eller nått, men det gick jättebra! Benen blev väl lite sega efter ett tag, men annars gick det jättebra. Så nu kan jag springa lite längre nästa gång. Kondisen har alltså inte tagit så mycke stryk på att få vila i ett år. Tur man dansar så man har lite kondis kvar! 

I fredags tog jag en liten promenix med Jonna runt älven i Borlänge. Riktigt härligt väder och trevligt sällskap. Skulle köpa en klövjeväska till Pontii, för jag ska antagligen ut och fjällvandra med Annelie och Kent i sommar, så då måste hundarna ha egen väska och bära sina egna grejer. Men jag kom hem tomhänt, men jag fick umgås lite med Jonna iaf! 

I lördags var jag och Malin ut på husgunget. Vi hade riktigt sköj! Dansade järnet gjorde vi! Är alltid lika kul att gå ut med henne! Är lite fart och fläkt och lite tokigheter när man är ut med henne. Vi tog även en promenad på morgonen, verkade som Doris och Funky hade lite tuffhetstest med varann innan dom kunde börja leka. Båda reste ragg och stod och morra åt varann i fem minuter kanske. Men sen lekte dom. Vet inte vem som blev "tuffast" i slutändan, men huvudsaken att dom kan leka! 

Nej nu ska jag iväg och träffa Jenny (en nyfunnen vän) vid klubbstugan. Ska ut i skogen och gå med våra hundar. Tänkte jag skulle sticka lite tidigare och träna lite lydnad med vilddjuren. Ska gå allmänlydnadskurs med lillskruttan nu i vår så kan ju vara bra att komma igång lite med lydnaden! 

Tack och hej! 

Tyskland dag 1 och 2

Igår anlände jag till Düsseldorf vid sjutiden. Då blev det raka vägen hem till bror, installera sig lite, gå till ett asiatiskt matställe alldeles runt knuten och käka och senare bege sig till salsa klubben vi besökte sist. Och där blev det lite salsamoves, trots att jag inte har dansat salsa i par. Men jag dansade med brorsans jobbarkompisar som har det i blodet. Riktigt roligt var det. Efter några gånger kunde jag slappna av lite och faktiskt bara följa med och inte tänka så mycket på vad jag gjorde med fossingarna. Det är riktigt varmt där inne och då dansa på det, ja, ni kan ju tänka er... Kvällen avslutades ganska tidigt, men jag var ju ganska trött också efter resan. 

Idag sov vi ut till tio... Längesen jag sov länge kan jag säga! Om man får säga så, så var det ganska skönt att vakna och kunna vända sig om och somna om utan att ha två svarta nosar liggandes på sängkanten och två svansar som viftar som bara den i väntan på att man ska gå upp, så fort man visar minsta tendens till att vakna till. Ok, Funky är väl lite mer sjusovare än Pontii, så för det mesta är det Pontii som står där och är skitglad för att jag vaknat, men ibland  överraskar även Funky. Men för att återgå till nuläget, intog frukost för att sen bege sig ner till city och starta shoppingdagen. Regna lite i början när vi strosade runt i butikerna men sen gav det sig. Det som blev inhandlat idag var fyra tröjor, en jacka och en kepa. Hamnade även i adidashimlen, men synd nog var det ganska mycke små storlekar, så det var inte lätt att handla som tur var. Hitta väl nån storlek, men jag beslutade mig för att tänka igenom om jag verkligen har råd att köpa en till adidasjacka... 

Nu till kvällen blir det tydligen hockey för hela slanten, väldigt viktigt... =) Sen återstår att se vad kvällen har att bjuda på. Förmodligen lite mat ute nere i city och sitta på nån krog och ha lite trevligt. Vi får se vad som händer! 

Imorgon såg det ut att bli lite bättre väder så då ska vi försöka sticka iväg till Köln och kika lite. Så jag återkommer imorgon med lite mer rapporter! =)

Tschüss!

En eloge till mina föräldrar!

Ja nu är det dags, nu sticker jag till Tyskland och hälsar på bror! Kommer att bli himla kul! Och varför vill jag då ge en eloge till mina föräldrar? Jo, därför att dom är helt underbara som alltid ställer upp och är hundvakt åt mig, när jag är så tokig och skaffar två stycken. Oavsett vad jag ska hitta på, jobba, gå ut på krogen, umgås med vänner där hundar inte är tillåtna, ut och resa mm, så ställer dom upp och är hundvakt! Jag har insett att jag har himla tur att mina föräldrar är så himla snälla! Vet andra som inte har det lika lätt med hundvakter när det behövs, men hitills har jag inte haft några problem alls! I vått och torrt så säger dom ja när jag ringer och frågar, om dom själva inte ska iväg på nått. Så TACK SÅ HEMSKT MYCKET, MAMMA OCH PAPPA! NI ÄR GULD VÄRDA! Utan er så hade jag kanske inte kunnat haft dessa "små" vilddjur! Så ta hand om mina skatter nu när jag är borta och roar mig med storebrorsan! Men det vet jag att ni gör! =) 

KRAM PÅ ER! 

Bye bye! 

R.I.P Fanny

Igår fick jag veta att min gamla grannes golden retriver insomnat på lördagen. Så jag ringde Birgitta på en gång och hörde vad som hänt. Hon hade tydligen fått cancer i lymfkörtlarna, något dom upptäckt för två veckor sen. Så i lördags hade hon inte velat göra nånting, bara velat lega ute i snön på gården. Inte röra sig en meter. Så Birgitta hade fått tag i disktriktsvetrinären, så hon kom förbi och gav henne sprutan på gården, så hon fick dö hemma. 

Fanny skulle ha blivit 13 år i juni tror jag. Och jag har känt den här underbara hunden sen hon var 9 månader. Kommer så väl ihåg när Birgitta hade köpt henne, dom köpte henne när hon var nio månader. Fanny kom utflygande från huset när jag  kom ut och tokhoppade på mig. Hon var helt galen, full i energi. Har varit med om mycket med den damen. Många promenader som slutat i att man fått tagit in henne i duschen, hon älskade att rulla sig i skit. 

En period när jag fortfarande bodde hemma, hade jag nyckel hem till dom. Så närsomhelst när dom inte var hemma så kunde jag gå dit och ta ut henne på en promenad, och det blev väldigt ofta! Fanny började lära sig hur min bil lät, så varje gång jag kom hem och jag gick ur bilen så hörde man Fanny stå och skälla inne hos dom. För hon visste att nu blir det snart promenix i skogen! =) Senare skaffade dom ett till litet vilddjur, valpen Wilma. Också en golden retriver, lika galen som Fanny hade varit som ung. Men vilken lite goding. Även Wilma började lära sig sen att invänta min bil, så då hade jag två skällande hundar som väntade på mig när jag kom hem. Helt underbart! Sen flyttade dom, men jag har fortsatt träffa dom emellanåt iaf, för jag tyckte om dessa hundar så himla mycket. 

Birgitta är den som gjort att jag fått så stort intresse till hundar. Sen jag var två år har hon haft hund. Den första var golden retrivern Mina, hon och jag älskade varann. Ända till jag var sexton år fanns hon i mitt liv. Hon dog 14 år av en hjärnblödning. Jag har alltså haft tillgång till hund från två års ålder genom att Birgitta har varit så otroligt snäll och låtit mig få hålla på med hennes hundar, något jag alltid älskat, och jag upplevde att jag fick lika mycke kärlek tillbaka av dom. Birgitta sa en gång att om Fanny och Wilma kunde göra en lista över personer som dom tyckte om så skulle jag stå högt upp på den listan. 

Även nu på senare år efter jag skaffat Pontii så kunde jag märka att dom gillade mig skarpt. För Pontii kunde alltid springa dit och ville hälsa på dom, men dom ignorera han och stod och väntade på mig, så jag skulle komma dit och klappa dom. 

Kommer verkligen att sakna den damen, en golden retriver i sitt sanna jag. En riktig familje hund, som aldrig skulle göra någon illa! Så jag hoppas att hon har det bra där hon är nu!

PUSS OCH KRAM PÅ DIG GUMMAN! 

Januari 2009, hade tyvärr inget annat kort... 

Fanny R.I.P

Epilepsi...

Idag fick Pontii antagligen ett nytt epilepsi anfall... Usch va jobbigt det kändes, visste inte vad jag skulle göra! Jag och Sofia satt här hemma och helt plötsligt reser sig Pontii upp och börjar vingla runt på golvet för att sen ramla in i köksbordet. Så jag slänger mig fram till han och försöker få han att lägga sig ner för att han försöker desperat att sitta upp trots att han inte har balansen till att sitta upp. Så han faller ner på golvet och hamnar mellan köksbordet och bänken och börjar sparka mot väggen och rullar runt i små kramper. Blicken är helt och tom och han stirrar bara och nacken är helt stel. Mungiporna är ned dragna och dreglet bara rinner. Ser sen att det är bruna fläckar på golvet, så antagligen har han "bajsat på sig" lite eller tömt analsäckarna... Jag försöker sitta med han och få han lite lugn. Jag vet att det kan vara farligt att vara i närheten av en hund som får ett anfall eftersom man gå få sig bett för att dom hugger i luften. Men jag såg att det var ganska milt anfall så jag vågade sitta med han under anfallet. Det höll på i ca 2 minuter tror jag sen lugna han ner sig. Denna gång kissa han inte på sig iaf, som förra gången. Sen kom han och lade sig bredvid mig en stund, sen kom nått efteranfall för han försökte resa sig igen och var jättevinglig. Och sen låg han och bara flämta och dregla en stor pöl på mattan... Så jag ringde Falu Djurssjukhus och pratade lite med dom. Så dom lugnade mig lite. Hon tyckte att det lät som en anfall och att han troligtvis kommer att vara som vanligt om en stund. Och det var han, nu ligger han och sover och visar inget sken alls av att ha varit så dålig som han var då. Riktigt skumt det där, ena stunden tror man att han håller på att dö och senare så är det som att ingenting har hänt! 

Men jag säger då det, skulle den här hunden dö i förtid, då skulle jag gå i tusen bitar. Jag lovar! Han betyder så otroligt mycket för mig så jag vet inte vad jag skulle ta mig till! Trodde inte att man kunde älska så mycket som jag gör till denna håriga varelse! Jag skakade säkert i en halvtimme efter, så rädd blev jag att detta var slutet på hans liv. Jag vet att han har negativa sidor som många kanske inte skulle acceptera, men hans goda sidor överväger ALLT! 

Det bästa av två saker i mitt liv (Funky är det andra! )

Första april 2007

Love u!