Anfall igen...

Inatt vid halv fyra vaknade jag en rejäl smäll och Pontii dyker upp i hallen. Han vinglar och börjar ramla omkring. Så klart så förstod jag vad som var på gång. Han har ännu ett epilepsi anfall... Han tar sig mot ytterdörren och ramlar omkull alldeles vid ytterdörren. Försöker ta sig upp men lyckas inte. Ungefär som att han ligger på is och inte får fäste och kan resa sig. Han flåsar och hela huvudet blir spänt och blicken tom och stirrande i panik. Börjar känna en lukt och förstår att han har kissat på sig. Har ju hänt förr så det var inget nytt. Till slut tar han sig upp och går in i sovrummet och lägger sig i bädden. Jag tänkte att nu var det över, men jag borde vetat bättre. Hinner bara sätta ner rumpan på toa innan han kommer ut i hallen igen och börja vingla runt igen. Tar sig återigen till ytterdörren och trycker sig mot dörren med rumpan nersjunken och på skakiga ben. Så jag öppnar dörren och släpper ut han. Han lägger sig då ute på gruset och är jättevinglig i kroppen. Liksom gungar fram och tillbaka. Så jag går in och hämtar en stesolid (kramplösande) och stoppar upp i rumpan på han. Sen gick det ett litet tag sen fick jag med han in igen. Sen var det lugnt. Så återigen har jag fått uppleva ett anfall och jag blir lika rädd varje gång. Sitter bredvid han med tårar i ögonen och hoppas att det ska gå fort över! Man känner sig förbannat maktlös när man inte kan göra nått förutom stesolidet då. Hatar verkligen att se han så där. Min älskade hund ska inte ha ont och lida! 

Pratade med Falu Djursjukhus sen och hon sa att det faktiskt kan komma tätare nu när han börjar bli äldre. Nu var det 9 månader sen han hade ett anfall sist. Men jag håller tummarna att det inte är så. Isf blir det medicinering. Tråkigt, men det måste ju bli så om han ska må bra! 

Idag har han varit som vanligt, och så har det varit alla andra gånger också. Kommer väl vara orolig ett tag nu att det ska komma ett anfall igen inom snar framtid, men det får vi hoppas att det inte blir! 

Älskade vackra  Pontii

Kram!