tisdag 19 november 2013

Så kom dagen...

... jag fasat för. Jag visste nog ändå vid förra inlägget att det inte skulle hålla så länge till. Den 2 november lämnade min älskade vän in. Jag var på agilitytävling, var tävlingsledare så jag jobbade som tur var istället för att tävla. Mamma ringer mig runt två tiden och säger att Pontii är dålig. Han hade kissat i soffan under natten och hade bara ramlat när han skulle ta sig ur. Sen kunde han inte ta sig ner för trappen utan mamma och pappa fick ta ut han bakvägen istället. Hade problem att stå när han skulle kissa och bajsa. Så jag hoppade in i bilen fort som bara den och åkte hem. Men då stod han ovanför trappen när jag kom hem och viftade på svansen och var jätteglad! Sen gick han och lade sig och ville inte resa sig nå gärna. Så tillslut bestämde vi att vi skulle åka in till Falun. I bilen på väg dit så sa jag till pappa att han nog inte följer med hem igen. Och rätt hade jag. När vi kom in så diskuterade vi med veterinären och hon mer eller mindre påpekade att det här inte var ett värdigt liv för han. Hans muskler i baken hade förtvinat och han var jättevinglig. Det som var mest jobbigt var att han var så klar i huvudet och pussade på oss och skulle bli klappad under hela tiden vi var där. Men jag fick se mig besegrad och inse att han hade det bättre om han fick somna in! Det här var det svåraste beslut jag någonsin fått lov att ta! Tänk att vi människor i dessa situationer har den makten och måste spela Gud och bestämma om någon ska få fortsätta att leva eller inte. Men i bilen hem insåg jag mer och mer att det var det bästa. För hade jag inte gjort det då så hade jag fått lov att göra det bara några dagar senare ändå. Han var så illa i höften så det hade inte gått nå mer. 

Men ååååh så ont det fortfarande gör! Saknar han så fruktansvärt mycket, kunde inte ha haft en mer underbar hund som han. Vi hade våra dispyter till en början, men efterhand blev det bättre och bättre. Jag fick jobba mycket med han och många saker fick jag inte bort. Men en helt otrolig hund som var otroligt speciell. Och sååå vacker, ända tills sista dagen. Älskade den hunden, älskar han fortfarande och kommer alltid att göra! Det är så tomt utan han här. Man saknar både positiva och negativa sidorna hos han. Det spelar liksom ingen roll! Min älskade, underbara vän, hoppas du har det bra där i himmeln och att mormor och farmor tar hand dig och tar dig på långa skogspromenader. Fri från smärta! Love you!!!! 





R.I.P  PONTII PRINCE AV VIKHOLMEN 20030901 - 20131102


Om två tre veckor kommer det en ny stjärna till min flock. Lite hastigt på efter Pontiis bortgång kanske många kan tycka. Men jag köper inte en ny valp för att ersätta Pontii, för det kan ingen göra. Utan jag skaffar en ny individ som jag kan skapa ett liv och roliga minnen med. En ny agilitystjärna som ska härja runt på banorna med mig. Och framförallt sällskap till Funky som mist sin storebror! Jag har tingat en röd border collie ifrån Tyskland (något som jag velat ha i säkert 2 år) och bara jag får tillståndet klart så drar jag till landet på andra sidan havet och hämtar hem han! Han kommer få minst lika mycket kärlek och kommer passa som handen i handsken i vår flock. Bilder kommer senare, bara jag får tillåtelse av uppfödaren att lägga ut hennes foton! =)


Puss och kram! 




Inga kommentarer: